Fem dagar före beräknad tid, en hane på 126 gram, och efter ytterligare över 2 timmar, en tik på 145 gram.
Nu är både Pixie o jag ganska slaka. Jag är så innerligt tacksam mot vännerna Ingela och Karin som var här och offrade sin nattsömn för att hjälpa oss. Lite bilder
Pixie har ont
Här kommer Viktor, jag bara fick det namnet till mig, får gå bra som "arbetsnamn", med rumpan först.
Han var på hugget direkt, väldigt livlig, och sög sig fast som en liten igel
Sedan verkade Pixie lugn, inget mer värkarbete på länge. Ingela och Karin var ute och vallade henne i omgångar för att få igång värkarbetet igen. Efter över två timmars väntan kom äntligen en tik med huvudet först. Gud signe, sa jag, så nu kallar jag henne Signe tillsvidare. Hon ville inte riktigt släppa, moderkakan kom inte med, så vi blev tvungna att klippa navelsträngen ändå.
Moderkakan kom en halvtimme senare, sedan spred sig lugnet.Pixie fick vila lite och jag somnade till en timme ung.
Fick lite besvär att få Signe att greppa spenen och börja dia, men det har nog löst sig nu. Får vara uppmärksam, för hon verkar inte så på hugget som brorsan, trots att hon är större.
Nu är jag trött och hungrig. KAFFE!!!!
4 kommentarer:
Grattis än en gång till er båda.
Naw pluttan...vad duktig hon har varit. Grattis till er allihop. Signe och viktor är vackra namn med innebörd!!!
Grattis lilla valpmormor!
Kati
Grattis till er :)
Så söta valpar.
Skicka en kommentar