Alltid nära, nära!

Så fort jag flyttar mig mellan rummen rompar Pixie med, hon skall ha ögonkontakt, se vad jag sysslar med. Hon är ju inte speciellt kelig av sig, förståeligt med den uppväxten, men vill vara i samma
rum som jag. Hon var ju enda barn till en mamma som var utstött av flocken, och därför låg i en egen inhägnad. Pixie fick klara sig bäst det gick i den stora flocken av stora o små hundar. Som hon sa till BrittMarie, djurprataren. "Där på det gamla stället fick jag slåss för att få plats, och jag tycker inte om att behöva slåss. Här är jag prinsesa av mig själv" Lilla pyret!!
Idag tänker jag strunta i torrfodtret, som hon ändå inte gillar, och servera kokt kyckling med grönsaker. Då får hon i alla fall i sig lite. Bättre det än svälta sig! De låter ju så övertygade i djuraffären att det här torrfodret minsann är det smakligaste de har, men det hjälper inte Pixie som på alla sätt har visat att hon inte gillar det, vare sig som det är eller uppblandat. man lyssnar sig blind på andra när man inte är så van själv.
Vi har små gosestunder varje dag, mest framför TVn, när allt är lugnt o matte inte sitter vid datorn. Jag älskar att känna hur de små valparna rör sig därinne, och Pixie älskar att bli smekt på magen.
Idag blir det nog rakning av magen, sista saken som behöver göras.
Jag kommer inte att vara ensam när hon skall föda. Vännen Ingela ha lovat komma, oberoende av tid på dygnet. det känns tryggt, hon har ju i alla fall varit med en gång, när hennes Tea fick sina fyra valpar.
Karin hade gärna velat vara med, hon var ju med vid parningen, hon är ju van uppfödare, men skall på en Spanienvecka just nu när det är dags för Pixie.
Ingela kör ju bil också, vilket inte jag gör, så om det krånglar till sig kan vi alltid komma iväg till Blå Stjärnan.

Ha en mysig dag inomhus ni som har möjlighet! Här varnas för massor av regn och översvämningar!