Smycken av InVisionArt


lördag 17 september 2011

En vecka kvar.

Lillskruttan börjar lägga på sig vikt nu äntligen. Idag hade hon gått upp från 3,6 till 4,0 kg. 3,6 var alltså hennes lägsta vikt under matvägrarperioden. hennes midjemått är nu 40 mot de 33 det var från början.
Hon ser ibland helt inåtvänd och grubblande ut. Undrar väl vad som håller på att böka i magen :-)
Känns så tydligt hur de rör sig därinne, de små liven. Åååå, jag önskar så att allt kommer att gå bra!!!
På promenaderna är hon pigg o alert som vanligt, har väl dragit ner lite på takten bara. Vi har kortat av dem, inga mastodontrundor längre på över timmen. En halvtimme räcker gott.
Valplådan är på plats, tack vare snälla vännen Karin, som är cockie-poo-uppfödare (tror de heter så)
Den står vid fotändan av min säng, så när det är dags flyttar jag kudden åt andra hållet så jag kan ligga nära, nära :-) Sängunderredet med motor har fått flytta in bakom soffan i vardagsrummet. Jag kommer närmare golvet, och valparna får inga sladdar att gnaga sönder, det är ju livsfarligt.
Nu är det bara själva "matte" vi måste få ordning på. Min dygnsrytm alltså. Detta inlägg skriver jag nu strax före 4 på morgonen. Först somnade jag med Pixie i knät framför TVn, när Idol var slut, sov ett par timmar i stolen, satte mig vid datorn och somnade strax igen. Vaknade nyss och känner mig pigg. Vet ju att jag får alltför lite sömn, och på fel ställen. Ont i rumpan av att sitta o sova :-)
Jag är ju en periodare när det gäller sinnesstämning. Just nu är jag med i en undersökning på Mölndals Sjukhus om Bipolära tillstånd. Jag ville gärna hitta fram till ett läge där både uppåtperioderna och de återkommande depressionerna tonas ner lite. Kapa både toppar o dalar så att säga. Vi får se vad det ger.
Personalen där är väldigt rara människor, har varit på tre intervjuer och fått en stor hög papper att fylla i, självscanning. Sista besöket kommer att göras här hemma, det blir när valparna är några dagar gamla. Psykolog och sköterska åker hit, tänk så bussigt av dom!! Sköterskan berättade att bipolaritet kallas oxå för Konstnärssjukan :-). Kanske måste man vara lite knäpp för att va konstnär!!
Nu skall jag göra ett tappert försök att gå och lägga mig i sängen för en gångs skull. Pixie blir så lycklig då, somnar gott på min arm, och jag somnar som ett barn av lycka med en liten hund i famnen. God natt, eller God morgon, välj själv :-)

1 kommentar:

♥ Babbi sa...

Fast när valparna har kommit så lär du nog inte sova på natten då heller hahaha...då är man nyfiken och vill ha koll på läget. Vad gulligt att ni har likadana täcken...snyggt är det också! Hoppas dom kan komma på nåt bra på sjukahuset åt dig så att du får lite mer jämnbalans på toppar och dalar. Ser fram emot när Pixie valpat så man får se de små liven...Trevlig helg på dig! Kram