Med huvudet ut mot världen

För en gångs skull är det inte bara rumpor jag fångat med kameran, Viktor har somnat med huvudet ut mot Stora Världen :-) Det verkar som om han är den livligaste och mest företagsamma av dom. Han är också den som ökat mest i vikt, från 126 gram till nästan 170 gram från natten till onsdag till fredag morgon. Signe som vägde mer från början ligger nu bara 10 gram eller så före Viktor. Lite svårt att väga dem eftersom de inte ligger still i vågskålen, och jag får kämpa med Pixie som hela tiden försöker norpa dem tillbaka från vågen. Tror nog att hon skulle lyfta dem i nackskinnet om jag inte höll henne tillbaka. Måste ju väga färdigt. Det är inte tal om att hon godvilligt låter mig låna dom, hon är på dem och slickar så fort jag tar någon av dem i handen.
Hon talar om när hon behöver gå ut, men ger sig knappast mer än minimal tid att uträtta sina behov. In till bebbarna, fort, fort!! Jag kämpar för att hinna torka av det mesta våta från tassar o mage innan hon rusar in till lådan igen. Vilken hängivenhet!!
Bekymret med Pixie nu är att hon inte vill dricka vatten och äta, Majsvälling med eller utan  mixad kycklinglever dricker hon ivrigt, torrfodret har hon bara ätit en gång. Nå, det bättrar sig förhoppningsvis. Vägde henne igår, 3,4 kg. Alltså 2 hekto under normalvikt.
Valpmormor, dvs jag, har fått riktigt mycket sömn i natt. Visserligen har jag sovit påklädd under filten bara, men ganska många timmar sammanlagt. Varje gång jag vaknat har allt varit lugnt i valplådan, ungarna snuttar o Pixie sover men inte djupt.

Skönt, jag kan se fram emot en dag utan gårdagens trötthet. Kanske jag till och med kan ägna mig åt lite annat än valpbilder. Så skönt att ha arbetsbänken med min laptop härinne i sovrummet, alldeles nära valplådan, kan ju inte sitta hela dagarna och beundra, även om man gör det en hel del. Bara njuta av att se de små liven och mamma Pixie. Jag förundrar mig över hur det instinktstyrda mammabeteendet gick på som en klocka när första valpen föddes. Inga tveksamheter här inte. Tänker på när jag kom hem med Lena från BB. Inte var jag så säker då inte. Nu var det ju så att jag jobbat som barnpsykolog, och jag fick uppleva en konflikt mellan inläst och inbyggt. Till slut la jag symboliskt upp all boklig kunskap på hatthyllan i hallen och var bara modersinstinkt.
Det var som sjutton!! Jag tror mig ana blå himmel och en kommande sol. Så skönt det vore med lite annat än regn och grått!!
Ha en skön fredag!!