Jag är alltid fascinerad av ansikten, och av någon anledning blir det mest kvinnor. Kanske för att jag finner mer uttryck i dem än i mäns. Undantaget män på samhällets baksida och mycket gamla män.
Pojkar har ju fått lära sig från barnsben att "en man gråter inte" känslor mer förpassade till osynlighet. Hoppas det har vänt eller i alla fall håller på att vända.
1 kommentar:
kjempefint bilde med gode høstfarger!!!
Skicka en kommentar