"Diving into yourself" Funderingar om motivation

När jag gick igenom gamla bilder för att lägga upp i mitt Jalbum kunde jag inte missa att min drivkraft till bildskapande förändrats, ja faktiskt nästan förvunnit. För många år sedan när jag började med mitt Renderosity-galleri. var jag olycklig och neurotisk. Det var en stark drivkraft till bildskapande, detta att framställa känslor och sinnestillstånd som jag själv halvt medvetet bearbetade. Rent terapeutiskt väldigt givande, och andras kommentarer på vad bilderna väckte i dem gav mig ledtrådar till min egen process. Så har åren gått och jag har blivit mer och mer hel och helad från gamla trauman. Nu står jag här på jorden och är plötsligt tillfreds med livet. Jag vaknar på morgonen med en lyckokänsla i magen. Vad skall denna dagen innehålla? Mer och mer har min inre drivkraft till att skapa förändrats och rentav försvunnit. Djurporträtten kom som en räddande ängel. Här får jag skapa porträtt som bara uppväcker kärlek i mig, jag lär känna djuren när jag jobbar med bilderna, det känns så i alla fall. men bara djurporträtt fyller inte mitt kreativa behov, jag vill göra mer,men plötsligt står jag här utan motivation. Jag har inga rädslor, inga lik i garderoben jag vill dra fram och titta på. jag känner inte att det finns ouppklarade saker i mitt liv utan vill leva framåt, inte rota i det som en gång var.
Vad gör jag då? Vilka bilder kommer ur detta. Är det sant att man måste vara olycklig för att skapa, att otillfredsställelsen är en mäktig drivkraft? Jag vet inte, så har det varit i alla fall för mig.
Så... mina vänner, vad gör jag nu? Att befinna mig i detta vacuum skrämmer mig inte, gör mig mest nyfiken på hur livet kommer att utveckla sig...och mig. Man kan ju inte bara stänga ner den kreativa impulsen, den är inbyggd från början. Vilka bilder väntar på att födas???
Det får väl framtiden utvisa. Just nu befinner jag mig i ett slags ingenmansland vad bilderna beträffar. Denna bloggen har ju varit byggd mest på gamla bilder. Visserligen har jag en skatt på 1500 bilder eller så att hämta från, men jag vill ju att det jag visar skall spegla mitt liv här och nu. det ligger ju i bloggandets natur. Tålamod min kära Vädur!! (jo det är jag det) LOL

Definitivt adjö till sommaren

Den strålande solen idag fick mig att äntligen röja i min lilla trädgård. Alla dåliga samveten ligger numera på komposten, det blev en mycket rågad skottkärra.
En annan nyhet för dagen: jag har äntligen lyckats synkronisera mitt Jalbum. Ni kan se det och gå in på galleriet från Jalbum badge som ligger i högerkanten (under hästen) Så småningom kommer fler album där, gott om utrymme kvar. Ett alldeles fantastiskt och alldeles gratis albumprogram (www,jalbum.net) skapat av en svensk kille men använt i massor över hela världen.
Med synkronisera menar jag namnen. http://invisionart.jalbum.net och mitt Djurporträttgalleri har adress http://www.invisionart.se Tilltalar mitt sinne för ordning, även om det stundtals är rudimentärt (dvs när det gäller städning o sånt) Nu God afton alla och sov gott så småningom!

Idag när gräsmattan är alldeles vit....

...och kylan nyper mig i näsan, kommer jag ihåg en vårpromenad som jag gjorde en vacker dag i maj när marken också var vit. Inte så att jag tycker vintern är förskräcklig (jo...lite) men jag kan ju drömma...

Min älskade lönn fotograferad idag, i all sin nakenhet

Kommer ni ihåg min kärleksförklaring till lönnen på min tomt, som blivit min vän sedan 15 år. Se lite längre ned: Lika bra att inse faktum Idag har jag varit ute och fotograferat det som är kvar av spår av grönska på mitt träd. Nu, när det är naket kan ni se hur trädet nästan slagit knut på sig själv för att växa sig stort och mäktigt och harmoniskt. Nu kan ni kanske förstå min ömhet för trädet, och hur jag följt det år från år i dess växande. Och min parallell till oss människor som också växer genom motgångar och sorger. Full skönhet får vi när vi tagit till oss det som motgångarna givit oss och omvandlat det till skönhet och kärlek.

Aldrig har kaffe smakat så gott!!!

Jag har varit nere på läkarmottagningen och tagit en massa prover, på fastande mage naturligtvis. Timmarna innan man äntligen får den första rykande koppen kaffe är en plåga, just därför att man inte får. Påminner om mycket i livet som har sån dragningskraft just därför att det ligger utom räckhåll. Nå, tillbaka till mitt kaffe som drev huvudvärken på flykten. Smakade gudomligt förståss och man önskar att alla koppar kaffe skulle smaka som denna eftertraktade. Så är det ju inte, inte för mig i alla fall. Så många koppar man dricker på slentrian, likom alla cigaretter man röker av vana och nästan utan att märka det.
Nog med filosoferande. Dags för en kopp till!!!

Årlig kontrollbesiktning

Nej, jag har ingen bil :-) Ofta har jag funderat på varför så många inte ger sin kropp vad de ger sin bil. En årlig check-up. Jag brukar varje år trava ner till min läkare och ta alla de vanliga proverna för att kolla läget för mitt fortskaffningsmedel. Denna kropp som tjänat mig troget i så många år förtjänar omtanke och kärlek.
Dessutom skall jag be om remiss till ögonläkare. Mitt vänstra öga är inte som vanligt. Möjligen har jag haft en blodkärlsbristning, får märkliga efterbilder i bara det ögat. Dessutom börjar jag bli "skumögd" på det ögat, kanske början till starr. Ögonen är ju det viktigaste jag har, och skulle jag mista synen och inte kunna hålla på med mina bilder gissar jag att jag skulle förvandlas till en "bitch" Eller börja med skulptur, där kan man ledas av känseln och de bilder man har samlat på sig i livet. Men hu...så hemskt det vore om något drabbade ögonen!!!!
I nästa vecka är det ju dags för mig att prova ut en liten hörapparat för mitt högra öra. Det gör mig inte ett dugg. Visst är hörseln väldigt viktig och jag är nästan symbiotiskt bunden till mina Mp3-spelare, talböcker o musik, men det finns så små fina hjälpmedel nu för tiden.
Ögonen är mina arbetsredskap som jag inte vill mista dock!!.
Kommer ihåg min pappa, vars allt uppslukande intresse var att bygga fioler. Så sent som vid 93 års ålder byggde han sin sista fiol, nr 55 tror jag, men eftersom han varken kunde höra, se eller känna så vidare bra, nästan inte alls, för att vara sann, så blev i synnerhet lacken o finishen ganska bedrövlig. Fråntagen sitt livsinnehåll önskade han bara att få dö under flera år. Han dog stillsamt i sömnen vid 95 års ålder, så jag har starka gener i arv :-)
Håll tummarna för att det inte är något med ögat som inte kan repareras. En starroperation är ju inget att vara ängslig för nu för tiden. Jag har en äldre granne som opererat båda ögonen, och han ser helt perfekt efteråt. Det var varken svårt eller smärtsamt.

Nu drar jag, inte en spader utan en hjärter! :-)

Det var inte så tidsödande med dragningen idag, inte så många svar som förra gången. Sedan var jag elak nog att utesluta min dotter Lena och min "halvdotter" Åsa, för jag har redan sänt Lena den tryckfärdiga filen så hon kan printa till sig o Åsa så många de vill ha.

Såååå....vinnaren blev Johanna

Johanna har en blogg som heter "Finns det hjärterum, så finns det stjärterum"
Det i sig skulle kunna flirta med Fru Fortuna, men jag vet vem som verkligen ligger bakom, en som spinner hjärtetrådar mellan sig och Johanna. Eftersom jag inte tror på slumpen tycker jag bebben gjorde detta med bravur!! ursäkta Johanna, men detta är det enda kortet på den verklige vinnaren LOL


Grattis Johanna med inneboende!! Skickar korten så fort du sänt mig din adress.
(till g.legler[at]gmail.com)

Hoppas du inte tycker det var för fräckt av mig att visa vinnaren så här, men själv tycker jag att en gravid mage är något av det vackraste som finns.

Höstkram till er alla. Är det någon som vill köpa korten går det också bra. 15 kr styck. Inte mindre än 4 i taget.

Ha en fortsatt skön söndag!!

PS till alla som undrar. Jag ger de som länkar en extra röst, och jag gav babyn i Johannas mage en röst också, och det var den som vann. Härligt va!!!

Nattlig höst-haiku

I ett och ett halvt dygn har jag bara sovit, tagit igen veckor av ackumulerad sömnbrist. Bara uppe en stund på natten innan jag lägger mig igen. I morgon (idag alltså) är jag nog ikapp.

Ännu ett ansikte

Jag är alltid fascinerad av ansikten, och av någon anledning blir det mest kvinnor. Kanske för att jag finner mer uttryck i dem än i mäns. Undantaget män på samhällets baksida och mycket gamla män.
Pojkar har ju fått lära sig från barnsben att "en man gråter inte" känslor mer förpassade till osynlighet. Hoppas det har vänt eller i alla fall håller på att vända.

Höststämning

Lite dyster morgon, allting hänger och ser grått och trist ut. Mina växter ropar på mig att röja, men till det vill jag ha en solig vacker dag. Frosten har skördat det mesta, ja, ni vet hur ett dåligt samvete ser ut :-( Kom tillbaka sol!! ge oss gnistrande färgrika höstdagar, utan ständigt blåsande och regnande!!

Utlottning av Hjärtekort

Fyra kort som kan sprida lite värme i alla fall :-)
Drar en slumpmässig vinnare på söndag 25 okt mitt på dagen.
Det här kom lika oväntat för mig som för er LOL
Vill ni vara med i lottningen så svara till detta inlägget,
och glöm inte mailadressen så jag kan nå vinnaren som får dela med sig av sitt hjärta till några . Inte dumt.
PS Länka gärna!!

Spontant, från hjärta till hjärta

Idag är en sån där grå och regnig dag som vi bara haft för många av. Jag tänkte så här, skall det bli någon värme idag får man fixa den från sitt eget hjärta!
Nä, det är inte Alla Hjärtans Dag idag. men vi kan göra den till alla hjärtans dag ändå. Det står ju faktiskt i vår makt att sprida värme och kärlek, hurdant vädret än är.
Så jag gjorde de här fyra korten och lottar ut idag. Drar en vinnare på söndag 25 okt mitt på dagen nån gång. Inget mästerverk, en fraktal bild jag lekt lite med, men den kommer från...ja gissa!! LOL.

Nu känns mitt hjärta lite varmare i alla fall :-)
Svara till nästa inlägg!

Både avkoppling och brainstorming

Låter lite knäppt, men jag tänkte att julkort inte behöver vara gulle-gull med tomtar och tindrande ögon o ljus. Kan vara mer abstrakt. Jag har inte fångat julens färger i denna, men väl en idé som jag kan spinna vidare på. Det är så sällan jag sysslar med något abstrakt, så det i sig är avkopplande och rofyllt roligt.

Lite tidigt kanske, men...

Lite märkligt att jag som bara avskyr att skicka julkort (med snailmail) skall ha huvudet fullt av planer och funderingar på att göra personliga julkort åt andra. Det skulle kunna ha som motiv ett eller flera barn, ett älsklingsdjur, eller något liknande. Undrar om det finns något intresse för det??
Man kan också tänka sig att jag gör julkort som kan passa många, lite mer neutrala när det gäller motiv alltså. Nu skulle jag vilja ha lite feedback på idén. Förslag, idéer mottages med tacksamhet. Skriv här eller till min mail: g.legler[at]gmail.com. Om en idé bär frukt kommer den naturligtvis att bli belönad med lite kort.
Den enda erfarenheten jag har av att göra julkort är sådana jag gjort till Lena, dottern, med hennes härliga katter som motiv. Visar några av dem här.

Om vi skulle få oväntat besök...

...så undrar jag vad de skulle tänka, hur de skulle uppfatta vårt liv från sitt sätt att se och uppfatta.Det är egentligen en mer fascinerande fråga än hur vi skulle reagera på dem.

Mitt i natten, och jag är alldeles slut

Jag har suttit och uppdaterat min djurporträttsida men ett mastodontinlägg om alla 9 katter som jag haft/varit ägd av under mitt liv. Här är Suzuki, den katt jag fått behålla längst, över 16 år.

InVision Djurporträtt

Hurrahhhh...jag kan se på TV igen!

Kolla, jag ser ut som den lilla katten i högermarginalen! jag har köpt ett par trådlösa hörlurar, och en ny värld har plötsligt blivit tilgänglig för mig igen. Min nya TV, en 37" Philips hjälpte föga, när jag inte kunde följa dialogen i tex en film. Står på tur för att få en liten hörapparat på höger öra, som är sämst, men de här lurarna är bättre när jag skall lyssna, eftersom de ger mig full stereo, vilket jag inte får om höger öra plötsligt blir mycket bättre än det vänstra. De täcker hela lägenheten, och jag kan lika gärna koppla dem till datorn som till TVn. det innebär att jag nu också kan njuta av Spotify utan att sitta fast i något snöre, vilket ger mig panik. Jag har små bekymmer bara, med telefon eller Mp3-spelare, eftersom ljudet då kommer direkt in i örat, det är på håll jag är lätt handikappad. I och för sig sägs så mycket som man kan vara utan, men ibland vill jag ju verkligen lyssna, till exempel vid angelägna samtal med nära vänner. Jag är lyckligt lottad som inte skäms det minsta för att fråga om, många tycker det är genant, har jag förstått. Det är bara att finna sig i att åldern gör saker med oss. Värre om det varit synen!

Lika bra att inse faktum

Jag menar hösten förståss. Det blir ingen stilla vacker övergång till höstgarderoben för träden, i alla fall inte här i väster. Jag sitter på min uteplats och småpratar med min lönn som brukar prunka i rött, orange och gult vid den här tiden. I år tar vind och regn hand om varenda blad innan det hinner skifta färg. Jag gissar att hälften av löven sitter kvar, och de är alla gröna. De gula ligger på marken nedanför eller blåser bara omkring. Jag får glädja mig åt minnen från andra höstar. Visar här en målning jag gjorde för ett par år sedan under en fantastiskt färgrik höst. Under de femton åren jag bott här har lönnen och jag verkligen blivit vänner. Det är den ögonen faller på när jag sitter och filosoferar över livet, med kaffe och en cigg. Från början var den en tanig illa hanterad liten lönn som kom i vägen när den stora björken som stod bredvid den skulle fällas (för att grannen klagade över björklöv i sin swimmingpool, bevars!!). Sned med tredjedelen av kronan bortsliten. Sedan har den vuxit till sig i symmetri år från år. Nu är den ett stort vackert fullkomligt symmetriskt träd. Det är som om vi följts åt i vår tillväxt under åren. Bara när alla löven fallit av ser man att stammen är kluven, snodd omkring sig själv i ett komplicerat mönster. Jag förundras över naturens förmåga till självläkning och försöker tillämpa tankarna också på mitt eget liv. Inte behöver man berätta för kroppen hur den skall läka ett sår. Det är inbyggt i alltings vilja till växt och helande. Vi borde lita mer på det underverk vår kropp är, på alla tusentals, eller miljontals processer som måste samordnas för att vi skall leva. Så...bara att njuta av årstidsväxlingen hur den än blir, både när det gäller övergång till höst i naturen och övergång till den höst i livet som åldrandet är!

Så här ser en nattskramla ut!!

Bara på nätterna är jag någorlunda pigg. Jag får mycket gjort, och framför allt njuter jag av stillheten runt mig. Allt skulle säkert vara bra om jag kompenserade lite med sömn under dagen, men det gör jag alltså inte. Inte i sängen i alla fall. Jag faller i sömn överallt och framför allt vid datorn. vet inte vad som flugit i mig, vet bara att det ju inte kan fortsätta så här. Det roliga är att jag mår så förbaskat bra. Antar att jag är hypoman och att det kommer att krävas betalning senare. I natt satt jag i alla fall och uppdaterade min Djurporträttsida, lade till bl a en sektion om mig där jag faktiskt berättade mycket mer än vad jag gjort på,denna bloggen, lade till lite om planer och nya funktioner såsom vykort av beställda porträtt. Skall väl också gå igång med vykort i allmänhet, både här 0ch där. Funderade på lite roliga saker för den kommande julen. Jag vill att det skall hända lite saker då och då. Utlottningar till exempel, som faktiskt har varit populära. Det finns alltid något att fira!!
Här på bloggen tänker jag länka mitt Jalbum hit, det gäller bara att först fylla det med bilder. Ett stort jobb som kommer lite i taget. Tänkte hålla de gallerierna på engelska, för att upprätthålla lite kontakt med alla vänner runt i världen som jag lärt känna under de åtta åren på Renderosity.Vi i Sverige har ju mycket lättare att läsa engelska än en amerikan eller fransman att läsa svenska.
Jag undrar om det finns något intresse av vykort här? Har vykortskrivandet kommit på undantag mitt i allt mailande? Ge ge mig gärna lite feedback på det!
Nå...det var lite om mina planer. Få se vad som kommer ut av det.

Egentligen borde jag säga Godnatt nu, och krypa i säng, men jag kan inget garantera :-)
Detta kommer att ta en del tid, och med den tröttheten o splittringen jag är inne i nu, känns det fjärran. Roligt dock att ha något att arbeta mot.

...och vinnaren är....

Grattis Monica Boman!!!

idag var det du som hade Fru Fortuna vid din sida när jag drog vinnaren till vykorten!

Tyvärr dröjde det extra länge, eftersom Internet legat nere större delen av dagen. Bredbandsbolaget berättade att det var ett massivt fel som även påverkade andra leverantörer , så ni kanske haft problem alla???

Monica var en av dem från 123MinSida som deltog i utlottningen Hon har de allra sötaste Papollon-hundar (bl.a.) på sin site Bomans Hundar

Till er som blev utan idag säger jag: Ge inte upp! Det kommer fler utlottningar i framtiden. Jag tycker det är ett kul sätt att hålla intresset för mina sidor levande, och ser det som en gåva att kunna göra saker som får andra människor att bli glada.

Hoppas du kan göra några glada genom att skicka korten Monica!

Och kom ihåg...ett leende kan också göra någon glad!

Kram till er alla som deltagit och skrivit fina saker i kommentarerna! - Gun

Något fel på sidan

Den bara hoppar...får uppdatera senare

Min nya gamla kökslampa

Ett arvegods från min bästa väns mamma. Eftersom min vän var på sitt lite klantiga humör, råkade hon krossa en mellandel, men jag gjorde om den till något som passade mig utmärkt. Lite mindre, lite modernare än originalet. Så allt blev till det bästa. En typisk höstlampa att sitta o mysa vid.
För övrigt har jag varit fullt sysselsatt med ett fascinerande hästporträtt. Skulle göra ett porträtt från en vanlig svensk inhägnad (men med en western-häst) till en Western-miljö med sand gräs och rök. det lyckades väldigt bra, men tyvärr kan jag inte visa er bilden, eftersom den skall bli julklapp till hästens ägare så småningom. Då kanske, om jag får tillåtelse. Inte alla vill att deras älsklingar skall visas offentligt. Det är viktigt med kundens medgivande.
Få se om det är något annat jag kan visa idag. Nu skall jag ut o nalla falläpplen till sista omgången äppelmos. Det känns som om det blir frost inatt.
Ha det fint i kylan och håll nästippen varm!!

PS Det blev över 10 kg finfina äpplen i ett litet nafs. Nu är det bara resten kvar...att förvandla dem till mos. Med en bra bok i öronen går tiden fortare :-)

Besvärjelser hjälper, helt klart :-)

Det har varit en underbar varm still höstdag idag. Tack,tack! Bäst att anropa Höstens Gudinna också. mer sådana dagar tack!!

Höstens ande intar scenen

Om det ändå vore så här vackra färger, en höstsymfoni i nyanser och toner, som mötte ögonen när de tittar ut!! Nej, det spöregnar och stormbyarna sliter bladen från träden redan innan de fått sina höstfärger. Härmed försöker jag frambesvärja en vindstilla o trolsk höst. SMHI ger ingen tröst, då tror jag mer på besvärjelser LOL. Det som gäller är att kura ihop med levande ljus och stå för stämningen själv.

För att fira livsglädjen....

...lottar jag ut fyra dubbelvikta kort med kuvert med bilden från förra inlägget: Love feels...
Skriv en kommentar till detta inlägg om ni vill vara med och tävla. Länka gärna, det hjälper chansen att vinna, och glöm föralldel inte mailadressen så jag kan underrätta den som lotten faller på. Jag drar en slumpmässig vinnare om en vecka. 7+7=14, alltså den 14 oktober kl 14 :-)
Jag brukar följa impulser, så jag har nyss gjort korten.

Lycka till...och glöm inte att ge någon du möter ett leende!!

Love feels...

Då och då, ja ganska ofta när jag inte är inne i en down-period, kan jag fyllas av kärlek till hela livet. Det händer oftast när jag sitter på min uteplats och ser dagen gry, eller i skymningen, eller när som helst, med min kaffekopp o en cigg. Jag tycker jag har det så bra. Jag bor i en underbar lägenhet, perfekt för mina behov. Jag har all tid i världen att syssla med vad jag helst vill, mina bilder o datorer. Eftersom jag är en gammal eremit LOL, finns det ingen önskan om att möta någon som skulle få mitt hjärta att slå dubbelvolter, även om förälskelse är ett helt fantastskt tillstånd. Det finns faktiskt inte rum för någon i mitt liv, dygnet har för få timmar och jag vill ha min säng för mig själv :-) Jag trivs med mig själv, och vill jag ha kontakt, så har jag det också, i lagoma proportioner. Jag har mina barn o barnbarn, jag har en vän som jag kan dela allt med. Mina behov är inte stora, jag känner ingen längtan efter sånt jag inte har, känner inte att jag har något ogjort. Helt enkelt NÖJD med livet som det ter sig i nuet. Då fylls jag av den där varma bubblande känslan i magen o hjärtat som bara kan kallas kärlek och som riktar sig till allt vad det innebär att finnas till, just nu, just här.

Men nu skall jag gå ner i tvättstugan...och det känns också bra LOL

Gun, get your gun!

Ramlade på ett ganska precis 50 år gammalt kort.
Hmmm....vart har allt tjockt svart hår tagit vägen???

Höstporträtt på Elsa

Gjorde detta porträtt i går natt (mina nattvanor består) En underbar Bearded Collie som matte Carita blev så nöjd med att hon lade upp den som presentationsbild på Elsa http://www.svallisens.se . Sånt värmer, och ger dessutom extra reklam.

Love is...

Kärleken är kittet som håller oss samman.
Utan det blir sprickorna synliga.

Tröst till min dotter i klistret

Jag vet hur det känns, hur paniken växer, när allt inte funkar med datorn (det är därför jag har tre LOL) Lena sitter med nyformatterad dator och en extern HD med ALLT på, program, alla foton sedan 1995 etc, och den går inte att läsa. Tröst, tröst Lena, tur att du har en datorguru på jobbet!

Skuggor ur det förflutna

Just nu känns nuet lite trist, regn o blåst.

Nattarbete med "Lillen"

Kommer ni ihåg utlottningen jag hade av porträtt när besökssiffran passerade 10.000? Den som vann var Mikaela, blogg.Livet är konstigt . Det har dröjt med foto p.g.a. kraschad dator, men igår fick jag äntligen fotot på hennes nyinskaffade shettishingst Stintans Dreamboy alias "Lillen". Så det är vad jag gjort inatt i stället för att sova. Visst är han vacker!! Jag ville inte göra om särskilt mycket på fotot, miljön är fin. Nu hoppas jag hon blir nöjd med resultatet.