Nu när dygnen blir mörkare och mörkare, gäller det att låta det inre ljuset lysa. För mig, som har, eller brukar ha, problem med vinterdepressioner s.k. SAD, är det livsviktigt. Jag har berättat förut att jag köpt en ljusterapilampa, men den kan bara ge mig ljus från utsidan. Det gäller att hitta det ljus vi alltid har inneboede i vårt hjärta o sinne, och låta det överglänsa det yttre mörkret. Jag hämtar styrka från mina färger och bilder. Jag har dock ett val: vill jag göra bilder av det mörka, som kan kännas överväldigande ibland, eller vill jag göra bilder som bär fram ljus och glädje. Jag VILL dela mitt ljus, även om jag inte alltid lyckas. På det yttre planet finns mycket av små ljuspunkter att ta fasta på: att tända ett ljus, att kela med min katt, att njuta av kontakten med mina barn och barnbarn, att glädjas åt alla fina kontakter jag har via datorn med människor från hela världen. Först och främst är det i alla fall mitt bildskapande, eftersom det är vid datorn jag tillbringar större delen av mina dagar. Mina promenader förståss, men de blir ganska korta, delvis beroende på min dåliga rygg, delvis på grund av lättja. En skogspromenad, där man drar in doften av höst fyller sinnet med tacksamhet. Förr tillbringade jag många många timmar dagligen i skogen, plockande svamp, men det var i Bergslagen där jag kom hem med stora kassar fulla varje dag. Här är det snålare med naturens gåvor, men sinnesintrycken är fortfarande en rik källa till glädje. Om jag söker så finner jag hela tiden ljus- och glädjekällor, det gäller bara att VILJA.
