Till vardags kan jag titta på min spegelbild och känna att det bara är skalet, en liten bit av mig jag ser. Kanske är den gråhåriga gamla damen som möter min blick så som världen ser mig. Det motsvarar inte min egen känsla av vad som är jag, bara ett litet utsnitt i tid.
Jag är ju så mycket mer. Jag är fortfarande barnet, tonåringen,30-åringen och så vidare. Jag år allt jag upplevt, glädje som sorg, berg och dalar. Allt som jag lärt av och allt jag missat.
När jag inte ser i spegeln är min upplevelse av mig själv tidlös, eftersom jag har samma känsla av jag som jag alltid haft, jag i nuet som inte har någon upplevelse av mitt yttre.
Funderingarna fortsätter på tiden, som egentligen inte finns :-)
3 kommentarer:
Ja, det är min Gun och svärmor det... kvantfysik...
Härliga tankar och funderingar... känner igen mig själv... går ju och lurar på liknande tankar ofta... kanske inte kvantfysik... det var några år nu, när jag lyssnade på mp3 bok med D.Koontz... hmmm... kanske skulle lyssna om den.
Vad ser jag när jag ser på dig.... för att nämna något...en som person som sätter värde på rätt saker i livet.
Nedan följer två citat av Einstein:
Det är inte allt som kan räknas som räknas, och inte allt som räknas som kan räknas.
Enda anledningen till att tiden finns, är för att allt inte skall ske på engång.
Love, Kati
Tack för ditt tankfulla inlägg. Det värmde i hjärtat att få ta del av dina fina tankar om tiden. /Kram
Jag tror att i själen är man tidlös...man är som man var som liten dvs när man började skapa sin personlighet och sina tankar...fram till dags dato. Allt på samma gång utan åldrande. Åldrandet hör till det fysiska skal vi har för att kunna kommunicera med omvärlden och förflytta oss. Men det är inte samma sak som vårt JAG...vårt JAG är där inne...så som vi känner oss. Ha en trevlig fortsättning på helgen Gunsan...
Skicka en kommentar