Är man eremit som jag, är det glest mellan kramarna. Telefon i all ära, men inget går upp mot en kram från en god vän, eller barn o barnbarn. Pixie är viktig förståss, mjuk o gosig. För övrigt får man trösta sig själv när det behövs. Det är så viktigt att se på sig själv med vänliga överseende ögon. Och kunna skratta åt sig så fort tillfälle ges.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar