Min älskade Simon, som delat mitt liv i över åtta år, blev dödad av en bil Juldagen. jag fann honom först idag, efter en natts vaka och oro. Så klart jag kände att det hänt något. Simon som inte tycker om kyla, hade varit borta i 1½ dygn innan jag fann honom. Jag tröstar mig med att han inte behövde lida, hans skador i magen var så stora att han måste ha dött ögonblickligen. Är också tacksam att han var så oskadad på överkroppen, så han har legat här på mitt vardagsrumsbord hela dagen, och jag har tagit ett långt farväl av honom. I tankar och prat gått igenom allt vi delat under de här åren tillsammans. Jag har strukit hans ännu mjuka päls, och verkligen gjort ett fint avslut på vår gemensamma tid. Det blir svårt att vänja sig vid att vara ensam igen, men tänker inte brådstörtat skaffa någon ny katt. Det kommer när tiden är mogen.
Tack Simon för den tid vi fick tillsammans, vi två eremiter!
3 kommentarer:
Å vad fint skrivet om Simon! Kramar
R.I.P Simon : (
Stackars kisse !
Skicka en kommentar